Jag har en god vän - Åsa. Åsa är född med en grav rörelsenedsättning. Hon är förlamad från brösten och nedåt och har nedsatt syn och hörsel. Åsa är en väldigt engagerad människa och hon är är utbildad socionom. Hon är beroende av assistans för att klara sin vardag, för att kunna göra saker de flesta tar för givet; klä på sig, laga mat, arbeta, handla, umgås med vänner. Bara för att nämna några saker. Enligt ett nytt beslut har hon nu fått kraftiga nedskärningar i antal beviljade timmar assistans.
Hur var det nu med regeringens arbetslinje? Så många som möjligt i arbete. Att kontinuerligt sänka trösklar till arbetsmarknaden, som Per Schlingmann uttrycker det. Åsa var tidigare beviljad 106 assistanstimmar per vecka, vilket enligt intyg från läkare, arbetsterapeut och sjukgymnast redan det var för lite. Vid den nya bedömningen ansökte hon om 126 timmar. Hon fick 66. Åsa arbetar som rådgivare och kurator vid ett större assistansbolag. En stor del av arbetet innebär att möta kunder på kontoren runt om i landet. Åsa har en nioårig son, som också drabbas hårt av sin mammas neddragna assistanstimmar. För att göra det så bra det går för honom har Åsa valt att ha så mycket assistans som möjligt under den tid han är hemma. Det innebär att hon nu inte har någon assistans under större delen av vardagen och ingen alls under sin arbetstid. I nuläget sköter Åsa sitt jobb så gott det går hemifrån, via telefon, men det kommer inte att hålla i längden. Assistansbolaget vill ha kvar henne, men då hon inte kommer att ha möjlighet att utföra sitt arbete blir hon med största sannolikhet arbetslös från den första juli.
Arbetslinjen. Åsa hade fyra assistenter, som hon trivdes med och som gjorde ett bra jobb för att få hennes vardag att fungera. Utifrån det nya beslutet var hon tvungen att be dem att gå ned kraftigt i tid, eller att sluta. Resultatet blev att en av dem fick sluta helt och de andra tre fick gå ner i tid. Två av dem har fått sina arbetstimmar halverade.
På Moderaternas hemsida skriver Orvar Windisch, moderat politiker i Nyköpings län, att "verklig välfärd är något som medborgarna åtnjuter och upplever i sin vardag, i förvissning om att skyddsmekanismerna i samhället fungerar bra. Och det har ingenting att göra med vem som tillhandahåller dem".
Välfärd. Upplevelse av att skyddsmekanismerna i samhället fungerar bra. Åsas situation är inte unik. Långt ifrån. Assistanskoll! skriver på sin hemsida om att nybeviljanden av assistansersättning minskar, samtidigt som avslagen ökar. Den femte maj 2012 hölls en landsomfattande manifestation mot nedskärningarna under parollen "Utan assistans stannar livet". I Stockholm samlades över 300 personer.
Arbetslinjen. Utifrån ett beslut om assistans blir Åsa och två av hennes assistenter helt utan jobb. Ytterligare tre personer får gå ner rejält i arbetstid. Så många som möjligt i arbete.
Läs även texten som Åsa har skrivit, som jag publicerat som "Med Åsas ord".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar